Bivacktur på Fulufjället 2023

Ulfson och jag passade på under årets sista dagar att unna oss en bivacktur på Fulufjället för att få lite vita vidder och gräva i snön. Julmaten var uppäten, och det var skönt att göra något vettigt av mellandagarna. Vi parkerade bilen vid Brottbäcksstugans parkering efter 81 mils körning. Jag började min resa från Åhus och Ulfson från andra sidan Skåne.

Jag valde pulka för tillfället och Ulfson packade sitt i en ryggsäck. Vi skidade upp för backen och svängde lite vänster när skogen tunnades ut. Vi tog sikte på en driva där vi båda byggt bivacker tidigare, vid trädgränsen. Sonden plockades fram och vi sonderade runt en stund innan vi fann ett ställe. Vi grävde oss inåt och stötte på en backe. Envist kämpade vi på ett tag innan vi bestämde oss för att åter sondera och välja ett nytt ställe 20 meter bort. Det var helt rätt beslut, och det gick mycket lättare att bygga bivacken. Den gamla sedvanliga mittgången följt av en bädd på vardera sida. Vi välvde taket och fixade ett lufthål med staven. 130 cm snö genomborrades ovan våra huvuden innan staven gjorde hål i ytskikten. Vi startade vårt kök och började smälta isblock för maten.

Kvällen bjöd på fullmåne och stiltje. Skidspetsarna smög fram under snötäcket och visade sig bara ibland då de bröt igenom lagret av fluff som skapades framför oss när vi skidade långsamt framåt runt i vinterlandskapet. Vi gjorde det enkelt och färdades i en stor cirkel medsols tills vi var tillbaka vid bivacken. Vi kröp snabbt ner i sovsäckarna när vi kom tillbaka och låg och pratade en stund innan vi somnade. Under resan upp sov vi några enstaka timmar i en slogbod bakom folkhögskolan i Malung, där vi båda gått utbildningen till Fjäll- & Vildmarkledare, och nu var det dags att ta tillbaka de förlorade timmarna i bivacken.

Ulfson och jag passade på under årets sista dagar att unna oss en bivacktur på Fulufjället för att få lite vita vidder och gräva i snön. Julmaten var uppäten, och det var skönt att göra något vettigt av mellandagarna. Vi parkerade bilen vid Brottbäcksstugans parkering efter 81 mils körning. Jag började min resa från Åhus och Ulfson från andra sidan Skåne.

Jag valde pulka för tillfället och Ulfson packade sitt i en ryggsäck. Vi skidade upp för backen och svängde lite vänster när skogen tunnades ut. Vi tog sikte på en driva där vi båda byggt bivacker tidigare, vid trädgränsen. Sonden plockades fram och vi sonderade runt en stund innan vi fann ett ställe. Vi grävde oss inåt och stötte på en backe. Envist kämpade vi på ett tag innan vi bestämde oss för att åter sondera och välja ett nytt ställe 20 meter bort. Det var helt rätt beslut, och det gick mycket lättare att bygga bivacken. Den gamla sedvanliga mittgången följt av en bädd på vardera sida. Vi välvde taket och fixade ett lufthål med staven. 130 cm snö genomborrades ovan våra huvuden innan staven gjorde hål i ytskikten. Vi startade vårt kök och började smälta isblock för maten.

Kvällen bjöd på fullmåne och stiltje. Skidspetsarna smög fram under snötäcket och visade sig bara ibland då de bröt igenom lagret av fluff som skapades framför oss när vi skidade långsamt framåt runt i vinterlandskapet. Vi gjorde det enkelt och färdades i en stor cirkel medsols tills vi var tillbaka vid bivacken. Vi kröp snabbt ner i sovsäckarna när vi kom tillbaka och låg och pratade en stund innan vi somnade. Under resan upp sov vi några enstaka timmar i en slogbod bakom folkhögskolan i Malung, där vi båda gått utbildningen till Fjäll- & Vildmarkledare, och nu var det dags att ta tillbaka de förlorade timmarna i bivacken.

Klockan var runt 10 när vi började prata nästa morgon. Det var lugnt inne i bivacken, men stora snöflingor och en kall vind mötte mig då jag stapplade ut för morgonbestyren. Ulfson berättade att vi hade sovit i 14 timmar. Något man absolut inte gör på daglig basis som småbarnsförälder.

Vi packade ihop oss och beslutade att inte riva bivacken, så vi hade något att falla tillbaka till om vädret blev sämre. Vi hade nämligen varken vindsäck eller tält med på turen. Vi följde vinterleden upp till Särnmanskojan. Vi åt vår lunch därinne och pratade med den enda personen vi mötte uppe på kalfjället innan vi satte igång och letade efter lämpligt ställe att bygga igloo på och var vi kunde såga ut lämpliga block för bygget.

Vi ställde in en stav på 135 cm och gjorde en cirkel i snön med den för att markera innerkanten på igloon. Vi sågade ut block i snön och spadens bredd fick bli djupet på blocken och därmed igloon. Vi byggde ett varv och skapade därmed grunden till den unika skapelsen som senare kom att kallas toppaluvan. Skidans bakre kant sattes i mittpunkten och sedan skar vi med hjälp av stålkanten en vinkel genom blocken. Efter varje varv gjorde vi detta för att få till vinkeln. Vi mulade också kontinuerligt alla hål och sprickor som fanns. Mulningen stelnar med tiden och cementerar ihop blocken än mer, och du slipper även att det drar in i bygget. Vi tänkte inte på att bygga enligt rampprincipen utan det blev varv för varv, vilket eventuellt ställde till det för oss de sista 4 varven då vi skulle stänga taket. Vi förlorade kraft i slutet och byggde slarvigare för att bli färdiga. Blocken blev större, och i slutet skottade vi massa snö upp över igloon, packade lätt och formade sedan toppen efter en stund då den fryst till.

Rimfrosten hade de senaste 2–3 timmarna tagit över vår värld, och all utrustning, och delvis vi, var täckta i det fina mönster som byggts fram under tiden.

Vi beslutade att käka inne i vindskyddet, följt av kvällsrutiner i igloon. Golvytan hade räckt för 3 personer, men längden använde både jag och Ulfson till max. Det var nästan ståhöjd där inne i igloon, och rymden kändes väldig lyxig. Innan jag gick loss med sågen och formade taket, såg det ut som vi hade byggt en toppaluva, men funktionen fanns där och vi är nöjda med vår insats! Jag läste någonstans att 2 timmar är en bra tid för att bygga en igloo, men vår tog 8 timmar att bygga, inklusive pauser, men jag tror inte ståhöjd och golvyta stort som ett dansgolv är standard.

Morgonen bjöd på nästintill total whiteout och flatljus därefter. Jag lämnade igloon, som hade en höjd på runt 2,3 meter utvändigt, och fåtal steg ifrån den kunde jag knappt urskilja konturerna från igloon mot bakgrunden. Jag gjorde det jag skulle, och pulkan som stod utanför gjorde att jag lätt såg var bygget var. Vädret lättade under morgonen, och det var lätt att se miljön omkring oss och ledkryssen vi skulle följa på vägen tillbaka.

Väl nere packade vi in allt i bilen och körde inom Naturum, som tyvärr var stängt. Kaffet fick avnjutas i Särna på macken innan vi svängde höger mot Malung och slutligen Kungälv.

Våga vinkla väggen från början! Skidan är perfekt för att få rätt vinkel när ena änden är placerad i mitten, men det är lätt hänt att vinkeln förändras medan väggen fortsätter rakt upp. Vi använde oss inte av rampen utan byggde varje varv för sig, vilket kanske inte var det bästa alternativet. Värt att veta är också att man måste tänka på skarvarna så att inte alla block slutar på samma ställe som blocken under eller över, för att få en bra hållfasthet.