Vi hade varit ute i ungefär en vecka. Det var den sista halvan av mars. Vårvintern i norra Sverige kännetecknas av djup snö, stark sol och kalla nätter. Dagarna är längre och ljusa, skaren är bärande på morgnarna och vädret är ofta klart och gnistrande – perfekt för turskidåkning.
Vi befann oss i Sarek Nationalpark. Jag guidade en mindre grupp tillsammans med en fjälledaraspirant. Vi hade redan fått känna av vårvinterns kännetecken, men också de riktigt kalla nätterna då termometern sjönk under -30 °C. Vi hade rest tältläger i hård vind och däremellan lyckats slita bort alla poppnitar på ett fäste till en skackel fram på en pulka.
Den här kvällen stod vi på en liten höjd mellan Nienndo och Slugga. Under dagen hade vi lämnat parken bakom oss för att skida mot, och så småningom runda, vår referenspunkt Slugga. Nu hade vi gjort läger med en fantastisk vy. Det snöade lätt och solen sken magiskt genom ovädret som drog igenom parken.
Vi stod länge och tog in allt, när en av oss plötsligt utbrast med ett lätt skratt att vi alla fiser som cirkushästar just nu. Jag antar att pulkdragande och frystorkad mat gör sitt till. Vi skrattade och nickade instämmande innan vi återgick till att njuta av vyn. ↟