Skidtur i Sarek 2020

Trots mitt frekventa besök i området är tur i området ett äventyr av rang från start till slut. Inför detta specifika äventyr tränade jag hemma i Göteborg på grönt gräs, i plusgrader och bland exploderande blomknoppar. När vi klev av bussen i Ritsem blev det en smärre chock, och det tog några dagar att växla om till kyla och vinter igen.

Vi skidade över sjön Akkajaure och svängde lätt vänster korsade över utloppet istället för att skida över hela sjön och gå via Änonjalme. När vi korat utloppen tog vi lite höjd och slog snabbt läger för natten. Därpå följde vi mer eller mindre sommarleden till Gisuris genom att sicksacka genom björkskog och över myr. Detta innebar att vi tidigt lämnade snöskoterspåren bakom oss.

Under turen hade vi väldigt skiftande väder. Mornarna var fina, men vid elvatiden på förmiddagen tilltog allt som oftast vinden i styrka, och det magiska landskapet runt oss bäddades in i ett tjockt täcke av snö och dimma. Detta gjorde att sikten försvann helt eller delvis och vid kritiska ställen kastade vi snöbollar för att avgöra om det var backar framför oss platt terräng eller en brant driva och runda. Dessutom låg vi på tältet medan vi reste det framför Äphar för att det inte skulle blåsa bort.

Martin var förkyld och fick eventuellt kämpa lite hårdare, men vi log brett ändå. När jag låg på tältet passade han på att filma allt det äventyrliga och berättade med inlevelse – och snorig täppt näsa vad som fanns runt omkring oss. Självklart såg vi knappt mer än någon meter framför oss, och på filmen syntes inte mycket mer än han, jag och tältet. Två guider ute på tu man hand som leker. Vi hade ju faktiskt bett om äventyrliga dagar, och det levererades med råge.

Att leva i en frys, med ibland flera meter snö under sig i över en vecka, har sina fördelar. Eftersom vi drog det mesta av vår utrustning och mat efter oss i en pulka valde vi lite lyxigare alternativ än vad vi vanligtvis brukar ta med oss på sommar- och höstturer. En daglig dos av en liter apelsinjuice stod till exempel på var dagliga frukostmeny. Att ha ett ordentligt snödjup under lägret innebär också ståhöjd i absiden, där vi lagar mat och underhåller vår utrustning – något vi alltid strävar efter på dessa turer. Det ger oss möjligheten att dingla med benen och addera en skopa snö i kastrullen efterhand det smälter samtidigt som vi diskuterar dagens eskapader och livets berg och dalbana. Det är balsam för själen.

Under dagarna är det lätt att försvinna bort i sina tankar och bara mekaniskt göra halva knäböj bort mot horisonten i vad som ibland kan tyckas som en evighet. För mig är detta en perfekt form av trans och jag trivs i detta långsamma äventyrsrus.

“Under kvällarna när vi hänger i tältet hade jag uppskattat någon form av filt att svepa runt mig eller för att täcka över benen då jag smälter snö och lagar mat. Mer som en mysfaktor än praktiskt kanske men denna filten har varit i mina tankar under hela denna tur.”

“Att diska. Ta på dig lager 2 samt skalhandskarna. Lägg lite snö i kastrullen och använd ena handen för att gnugga snön fram och tillbaka. Byt snö vid behov. Upprepa tills du är nöjd. Snön ger en slipande effekt och tar enkelt bort allt effektivt utom fett. Dock så känns det fel och jag kommer sluta med det. Vi är i en nationalpark och vi adderar något som inte finns naturligt i denna miljö. En liten mängd kan tyckas men många bäckar små…”

“Vissa människor går i kyrkan. Jag skidar i Sareks dalgångar. Samma resultat?”

“Jag gillar hur allt skalas ner till det mest basala under en tur som denna. Det mesta handlar om att vara här och nu. Att vara varm, torr och mätt. Det handlar inte om ditt utseende, din barberare eller hur mycket du har på sparkontot. Det handlar om din personlighet, det mindsätt och att göra saker så bra som möjligt. Det handlar om de du färdas med och detaljerna i det du gör.

Att följa rutinerna, lyssna på kroppen, underhålla utrustningen, vara ödmjuk mot sig själv och uppgiften. Allt är en process. Gör man sin uppgift dåligt blir det inte bra, och det blir oftast kännbart inom en snäv tidsram. Hemma kan det snabbt försvinna i bruset av allt annat. Idag kan du dessutom enkelt Googla din fråga och få svar väldigt snabbt. Här vet du vart du ska. Du ser det på kartan och eventuellt bort mot horisonten, men det tar fortfarande flera timmar att skida dit. Det är en mentalitet och ett arbetssätt som inte praktiseras på samma sätt idag. Är vi turskidåkare en utdöende art?”