Helgäventyr i Helags/Sylarna

Lite då och då behöver jag ett äventyr som utmanar mig både mentalt och fysiskt. Något som gör att jag testar mina kunskaper till max, något som rensar huvudet och som gör att jag måste ge mitt absolut yttersta för att uppnå målet som jag har satt mig själv att uppnå. På just detta äventyr utmanade Li och jag oss på många sätt. Li stod och väntade utanför jobbet då jag hade stängt butiken och vi körde mer eller mindre direkt upp till Flatruet där vi sov i bakluckan på Li’s bil i 3 timmar innan vi slutligen tog oss de sista milen till Kläppen parkeringen i Ljungdalen. Ett äventyr i sig själv med många djur i vägkanten och trötta ögon. Vi har gjort det till en sed att ta varsin kall öl innan avfärd och även om det kändes lite malplacerat kl 8 på morgonen på en dammig parkering så var det just det vi gjorde innan vi vandrade iväg. Väderapparna och himmeln berättade att det skulle bli bra väder och mycket av det. Vi lämnade en hel del packning i bilen och chansade helt enkelt på att det var en säker prognos och kände att vi eventuellt bara får leva med diffen. Vi letade efter bra vattendrag och mindre sjöar att svalka oss i efterhand vi gick då svetten rann och vi kände oss överhettade. Vi tog sikte in mellan Predikstolen och Helagstoppen och vandrade upp på baksidan av Helags. Vi lämnade ryggsäckarna då vi kunde se toppen och hittat ett bra vägval vidare norröver efter att vi hade gjort vårt besök på toppen. Bilturen, värmen och vandringen gjorde att jag var väldigt låg på energi och släpade väldigt med benen men det till trots tog vi oss fortfarande sakta framåt. Vi gick ner till ryggsäckarna efter en kortare fikapaus på toppen och vandrade sedan ner i stenskravlet norr om Helags i gattet  där och vandrade sedan upp igen på andra sidan och vidare norrut på ryggen tills vi slog läger på den enda gröna fläck vi kunde hitta strax efter midnatt (nattläger).

Vi somnade på våra uppblåsta liggunderlag och vaknade 6 timmar senare när larmet i telefonen sa till oss att det var dags att vandra vidare. Vi stängde trött av larmet och spelade några klassiska 90-tals dängor för att få rätt känsla innan vi kom igång och gjorde morgonsysslorna och slutligen drog iväg. Vi blev snabbt varma i kläderna då vi började dagen genom att vandra upp för en brant backe med sten. Lanskapet känns kalt och påminner om en annan värld. Jag älskar stenskravelslandskapet. Vi tog oss upp på ryggen och gav oss själva en liten belöning i form av en omväg för att ta toppen och uppleva en majestätisk vy. Härifrån kunde vi se vårt nästa mål Sylarna, ett berg i norr. Vi följde ryggen ner för att spatsera på de gröna fälten och låta våra fötter vila från stenskravlet. Vi tog en paus vid Ekorrdörren under våra små lättviktshanddukar för att skydda oss från solen som stekte oss levande. Jag låg i fosterställning med fötterna i bäcken för att ladda om. Jag avnjöt även middagen under den fuktiga handduken innan vi åter tog höjd. Vi gick upp i backen mot tempeldalen för att sedan svänga vänster och gå upp på ryggen som skulle ta oss till Storsola’s topp.

Vi vandrade bitvis på stenskravel och delvis på snöfält. När det blev brant och smalare tog vi på oss selarna och band in oss. Vi var väldigt trötta vid detta laget och ville inte göra något dumt. Vi turades om att gå 10-15 meter medans den andra matade ut rep och sedan satte sig den främre personen på lämpligt ställe och tog hem rep medans den andra gick ikapp den första personen. Vi stannade 200 meter från toppen. Härifrån blev det lite brantare och luftigare. Vi tog en paus medans vi motvilligt sneglade på klockan.

Vår plan var att gå upp till Storsola och sedan ta höger bort till templet, får att sedan gå tillbaka till Storsola och vidare förbi Storsylen, Lillsylen, Sylarnas fjällstation, Helags fjällstation och avslutningsvis till bilen vid  Kläppen, Ljungdalen. MEN! Vi var trötta, kände att en säkring eller två gjort oss lite säkrare och vi kände också tidspressen att hinna med allt innan vi skulle vara tillbaka då jag började jobba 9.30 kommande måndag (dvs 36 timmar från nu). Vi bestämde oss för att vända även om det kändes motigt och fortsätta en annan dag. Vi gick ner igen och sov några timmar i tältet på plattare mark innan vi vandrade de 34 kilometrarna tillbaka till bilen och slutligen körde de 71 milen hem igen. En bit från tältet när vi hade plockat ihop och börjat gå började jag blöda näsblod. Det stannade inte av utan rann mer eller mindre konstant. Vid Helags station hade det äntligen slutat men när jag satte mig på en stol kom det ut en större kaskad av blod och golvet blev helt rött. Jag klippte snöret på en tampong och placerade den i näsan innan vi gick vidare. Den satt där tills jag var hemma. Resan hem gick bra och jag var i säng hemma kl 4 på morgonen och han således få 2 välbehövda timmar innan förskolan och jobbet. Det var dags för vardagen igen!

Li och jag vandrade över 80 mil i delvis väldigt stenig terräng men en hel del höjdmeter samt körde ca 142mil under dessa 3 dygnen. För mig betyder det en hel del. Fysiskt är jag helt slut men inte för att jag suttit på ett kontor utan jobbat hårt med kroppen. Psykiskt mår jag underbart. Huvudet har renats från alla lager av brus som ofta finns i vardagen och fokus har bara varit på här och nu.

Att jag är trött… handlar inte alltid om att jag ligger back i sömn. Kanske sitter jag fast i ett mönster av jobba, äta, sova och repetera eller allmänt jobbiga tankar av att inte göra det jag vill. Ibland är lösningen för mig att göra något annorlunda och lite galet som utmanar en och oftast kommer jag ut med mer energi och klarar av vardagen bättre samtidigt som kroppen dock är väldigt väldigt trött. Balans är bra men ibland behöver stå längst ut på ena sidan och väga över rejält för att få just det. balans!

Li och jag har också vandrat liknande utmanade äventyr som Storloopen 2020 och Storloopen 2022 ↟