Planen var att starta från Storulvåns fjällstation men bommen var stängd då vi anlände och jag fick snöra på mig kängorna tidigare än planerat. När Gustav släppte av mig framför grinden var vindbyarna lekfulla och efter ett kort hejdå satte jag pannlampan på huvudet och började gå. Jag gick längs den asfalterade vägen till fjällstationen som delvis hade drevat igen och sov utanför huvudentrén i en runt en timme innan jag fortsatte. Jag gick nerför den lilla backen vid stationen, gick över bron och passerade den gamla stationen. Svängde efter en stund vänster och vandrade nu på den så kallade triangeln. Terrängen var frusen och lätt snöklädd.
Jag tog skydd i stugan längs stigen mot Sylarna för mat och snacks. Vinden var inte längre lekfull. Det var tufft och vinden hård men det var vad jag ville på den här resan. Det var vinden, ensamheten och att vara här ute som lockade mig och jag fick ut mycket av det.
Vid Sylarna var fönstren täckta med plywood. Jag gick till personalhuset och kikade in. Jag såg bara en router som blinkade i mörkret. Jag gick runt stugan och någon hade glömde att släcka ljuset i ett av rummen. Jag satt på trappan till personalhuset en stund med min termos och gick sedan ner för samma backe som jag kom ifrån. Jag gick över bron och tog vänster mot Blåhammaren.
Jag hade runt 40 timmar på mig att avsluta triangeln + sträckan mellan Storulvån till bommen. Vid Blåhammaren var jag sliten. Jag hade varken ätit eller sovit på länge. På grund av detta tapp var jag kall men inom gränsen för att ha allt under kontroll och ändå må relativt bra. Jag kollade in landfyren, gick runt den och fortsatte sedan med att fullfölja varvet genom att vandra till Storulvån.
Senare gick jag ner under trädgränsen förbi det större vattendraget, passerade stationen och kom fram till bommen lite tidigare än vad jag och Gustav hade kommit överens om. Gustav hämtade mig så småningom och vi körde åter hem till Malung. Båda trötta efter våra äventyr. Han hade åkt skridskor lika länge på Ånsjön.
Om du gillar promenaden Jämtlandstriangeln 2014 kanske du också gillar skidresan Skidtur i Jämtland 2015 med Peter i samma området.
Anteckningar från dagboken
”Det handlar inte om höjden du nått eller sträckan du gick. Det handlar om anknytning, kärlek och respekt för omgivningen och andra.”
”Naturlig tystnad har kallats en av de mest hotade resurserna på planeten! Här har jag mycket av det.”
“Det känns verkligen som den yttersta delen av civilisationen när jag går här. Jag är på Frozen Frontiers.”
“Jag tror naturen ser mig, jag vet att jag ser den. Naturen är hård men också full av kärlek och lyssnar bra på mina tankar.”