Daniel Vilhelmsson Wesén – fjällguide & vildmarksledare

Jag heter Daniel Vilhelmsson Wesén och driver Inspirational Outdoors.

Som utbildad fjällguide och vildmarksledare trivs jag bäst ute – helst tillsammans med andra människor, någonstans där vardagens brus börjar försvinna och det finns tid att faktiskt lägga märke till det som händer runt omkring.

Med skogen bakom knuten har naturen varit en självklar del av livet. Äventyren har genom åren sett väldigt olika ut. Vissa har varit stora och långt borta, andra betydligt enklare – en promenad i skogen, en paus vid en bäck eller en stund med fötterna i blåbärsriset.

Det är ofta just där det storslagna finns.

Mot ett mål – inte till ett mål

Jag brukar tänka att jag färdas mot ett mål, snarare än till ett mål. Det kan låta som en liten skillnad, men för mig förändrar det ganska mycket.

När fokus bara ligger på att komma fram är det lätt att missa allt som händer längs vägen. Den där oväntade utsikten. En ren som står en bit bort. Vattnet som rinner över handen när man fyller flaskan. Doften efter regnet. Eller den där kaffepausen som egentligen blev dagens bästa stund.

Vi är ganska bra på att skynda oss även när vi är ute i naturen.
Vi fikar om en stund, vi tar pausen vid nästa bäck, vi ska bara upp till nästa krön, bara 5 min till osv.

Jag tror att vi ibland behöver göra tvärtom. Stanna. Andas. Titta. Och sedan fortsätta. Det är en av de saker jag vill förmedla när jag guidar. Vi ska självklart ta oss dit vi ska – men vi behöver inte ha så bråttom att vi missar resan dit.

Äventyren har följt med genom livet

Jag har vandrat från Karlskrona till Treriksröset och från Smygehuk till Ytterhogdal. Jag har tillbringat runt 1 år på diverse cykeläventyr och gått hundratals mil på pilgrimsleder genom Spanien och Portugal.

Jag känner mig hemma i Sarek både sommar som vinter, och eventet Fjällräven Classic har blivit en återkommande del av mitt friluftsliv och friluftsfamilj.

Men jag tror inte att det är antalet kilometer som är det viktigaste. Det viktiga är vad man tar med sig hem. Erfarenheter. Minnen. Kunskap. Och kanske en lite större förståelse för vad man faktiskt behöver – och vad man kan klara av.

Och så var det den där ölkorven…

Jag träffade min fru på ett löparevent i Sylarna. Hon stod och stretchade och jag ville ha hennes uppmärksamhet. Så jag petade henne i örat med förpackningen från en ölkorv. Det fungerade! Några år senare förlovade vi oss i Porto under en pilgrimsvandring. Samma år gifte vi oss på Saltoluokta fjällstation efter att tillsammans med vänner ha vandrat genom ett höstklätt Sarek.

Så ja – friluftslivet har påverkat mitt liv på fler sätt än jag någonsin hade kunnat planera.