Li och jag hade en idé om att jogga runt sjön Rogen, med start och mål vid Grövelsjöns fjällstation – en distans på runt 110 km. I verkligheten genomförde vi en snabb vandring med inslag av löpning. Att vara snabb innebar på den här turen att färdas i en hastighet av 3,6 km/h genom blockterräng, snöstorm och ibland mycket hala, isbelagda stenfält.
Temperaturen låg stadigt på minussidan och sista natten hade vi en lägsta temperatur på –6 °C. Att vara klädd i löparkläder, med frusna vattenflaskor och isiga ben efter att jag trampat ner i ett hål, förstärkte äventyrskänslan. Eftersom hastigheten var lägre än förväntat gick vi ungefär åtta timmar i pannlampans sken, av de totalt 40 timmar det tog att ta sig runt.
Vi frågade ofta varandra var leden var, och svaret från den andra var nästan alltid att vi stod på den. Under de mörka timmarna frågade vi varandra ännu oftare och stundtals använde vi uteslutande vår Garmin InReach. Med det sagt var det en magisk tur och rejält utmanande, särskilt eftersom vi knappt hann sova (vi tryckte in den mellan arbetspass).
Det är något magiskt i att navigera genom den här terrängen, genom snöstorm och i pannlampans sken. Vi var där, fullt närvarande, i nästa steg, i att ta oss fram säkert. Vi stannade bara korta stunder för mat eller bilder.
Vi åt frystorkad mat, nötter, Clif Bars, ölkorv och mandelmassa.
Anteckningar från dagboken
“Skalvantar, skalvantar, skalvantar! VARFÖR tog jag mina 5 finger neoprene…”
“Vindsäck istället för en räddningsfilt! Om något verkligen händer så är skyddet så mycket bättre. Vi kan äta vår mat i den också.”
“Mjukflaskorna för löpning frös till is både en och två gånger i munstyckena.”
“Jag använde min pannlampa med 50% styrka… Med utlovade 9 timmar i maxstyrka så borde det gå att köra konstant med full styrka. Det blir både enklare att följa de små rösena och hitta färgmarkeringarna.”